Hoppa till sidans innehåll

Längjums IS


Längjums IS

Längjums Idrottssällskap bildades 1932 och upphörde 1958.

Ovan syns Längjums pojklagströja.

1932, samlades några idrottsintresserade pojkar åter på Backa och beslöt att bilda en ny förening. Den fick namnet Längjums Idrottssällskap. Till att börja med var det enbart fotboll på programmet. Klubbdräkten skulle föra traditionen vidare: gula tröjor och blå byxor (någon lustigkurre döpte sällskapet till ”det blågula farmarlaget”). De två första åren var det fråga om enbart vänskapsmatcher, men 1934 kom seriespel igång. Representanter för fyra föreningar - Larvs FK, S. Lundby AIF, IFK Emtunga B och Längjums IS - hade ett möte i Längjums smedja, där man beslöt att bilda en fyrlagsserie. Längjums IS premiärvann. Kommande år utökades serien och fick då namnet Vara Pokalserie. Undan för undan anslöt sig ytterligare föreningar. Längjums IS tog tre andraplaceringar i rad. 1938-39 spelade LIS för första året i Västergötlands Fotbollsförbunds seriesystem, närmare bestämt i Centralserien. Man kan utan överdrift påstå att Längjums IS hade sin storhetsperiod på 30-talet, där matcher mot t.ex. Edsvära IK lockade 300 åskådare till Backavallen. Då hade förstås Edsväraborna lika nära till spelplatsen som hemmapubliken, eftersom Backavallen var belägen längst österut i socknen åt Edsvärahållet till. Sedan kom krigsåren med de många beredskapsinkallelserna, vilka vållade klubben stora bekymmer. Det primära var att få fullt lag. Så blev det även fortsättningsvis med spel i Varatraktens Fotbollsallians serier.

Ombyte förnöjer, sägs det. Fram till slutet av 40-talet bytte man om på Einar Hollbergs loge på andra sidan om landsvägen. Där förvarades skor och andra attiraljer. Vid den nya dansbanans tillkomst 1948 förfärdigades också tombolakiosker, som fortsättningsvis även fick tjänstgöra som omklädningsrum för fotbollsspelarna. Tvättningsmöjligheterna bestod av att blaska av sig i emaljfat. Vattnet transporterades i mjölkflaskor från Hollbergs.

Så tidigt som 1936 arrangerades klubbmästerskap i allmän idrott på Backavallen, där Erik Johansson (Emils Erik) gjorde rent hus med segrar i alla grenar. Terränglöpningar i det kuperade Backaområdet anordnades också under 30-talet liksom bandymatcher på Lidan. Då fanns under några år även ett B-lag i fotboll, men det försvann vid krigsutbrottet. Under 40-talet var det, som sagt, svårt att fylla ens ett lag, vilket gjorde att yngre spelare inte fick erforderlig matchning in i A-laget. T.ex. försvann de talangfulla tvillingarna Bengt och Harald Olsson tämligen snabbt till IFK Emtunga, där de fick egna skor och betydligt större utvecklingsmöjligheter. Under 50-talet blev tvillingarna Olsson de drivande kugghjulen i IFK Emtungas fruktade och legendariska ”släktlagsmaskineri”, som från lägsta distriktsnivå vandrade uppåt i seriesystemet ända till toppen av Div. IV.

För att utbilda och sköta rekryteringen underifrån bildade LIS 1951 ett pojklag (upp till 16 år). Stommen bestod av ett gäng 12-åringar, som härdades i spel mot betydligt äldre motståndare. I början blev det mycket stryk, men tredje året betydde serieseger i Kvänumsortens pojklagsserie. Undan för undan växte laget i spelstyrka och Längjums IS tog hem sin pojklagsserie tre år i rad (53-54-55). Avslutningsmatchen 1955 blev formidabel: 15-0 mot N. Vånga BK (noterbart är att en nyinflyttad yngling fick chansen som center, men han lyckades dessvärre inte göra ett enda av målen).

Kontrasterna inom den egna föreningen, LIS, var stora i mitten av 50-talet: Å ena sidan hade man ett av slättens sämsta A-lag – å andra sidan ett av slättens bästa pojklag. Att forsla in det överåriga pojklaget i tuffa A-lagsmatcher var inte tillrådigt. Därför avstod man 1955-56 seriespel för A-laget, för att säsongen därpå starta om från lägsta reservserie. Till aktiviteterna på Backavallen i mitten av 50-talet kan även läggas handbollsmatcher för damer (damlaget deltog inte i någon serie, men spelade ganska många vänskapsmatcher) och i det i övrigt kuperade Backaområdet kördes motocross.

Hösten 1957 firade Längjums IS 25-årsjubileum med pompa och ståt. Handlare Harald Carlsson var med och startade sällskapet 1932 och fick för sina insatser motta Västergötlands Fotbollförbunds stora diplom, liksom ett antal andra välförtjänta ”diplomater”. På egna vägnar och för övriga mottagare av utmärkelser framförde Carlsson ett tack och erinrade om de gångna åren.

- Vi har kanske inte gjort så stora bravader, men vi har hjälpts åt och det har alltid rått ett gott och kamratligt förhållande inom klubben. I idrottsligt hänseende har det gått upp och ned, men det viktigaste är att medlemmarna under alla förhållanden hållit ihop från den gången klubben bildades en söndag på Backavallen.

Lagom till 25-årsjubileet tog LIS sin första serieseger sedan vinsten i Fyrlagsserien debutåret 1934. I enkelserien hösten 1957 vann Längjums IS Kvänums reservserie. Vid nypremiären fick laget emellertid inte behålla sin traditionella blå-gula dräkt. Därför anskaffades svarta byxor till de bleka och urtvättade gula tröjorna (visserligen blev det förbud mot att bära landslagets dräkt i klubbsammanhang redan på 30-talet, men vem brydde sig väl om ett ”blågult farmarlag”?).

1958 hade Längjums IS för andra året (första gången var 20 år tidigare) kvalificerat sig för spel i en av distriktets A-lagsserier, Skaraserien, med ett ungt och lovande material. Debutmatchen skedde mot gamla arvfienden Larvs FK, som till råge på allt hade införskaffat Längjums stora lilla stjärna Lennart ”Garvis” Karlsson. ”Garvis” var LIS trogen ända till säsongen då man inte ställde upp med ett A-lag. ”Garvis” gick då över till Larvs FK och nu mötte han alltså sina unga, men forna lagkamrater. Vad som sågs som början på något stort för LIS slogs emellertid snabbt i spillror. Militärtjänst och benbrott blev ödesdigert. Det fanns helt enkelt inte tillräckligt reservmaterial att sätta in. Förutsättningar för en fortsättning saknades. Det samspelta laget skingrades, men man föll i alla fall med flaggan i topp utan att komma sist i serien. 1958 blev sista säsongen för Längjums Idrottssällskap.

Några av spelarna följde ”Garvis” till Larvs FK. Andra gick över till Tråvads IF medan resten slutade. Övergången för bröderna Curt och Lennart Hallberg till Tråvads IF är värd en notis. Som ultimatum för påskrift ställde bröderna att även bäste kompisen Leif Wallentinsson fick följa med. Bröderna Hallbergs insatser i Tråvads IF inte att förringa, men i Leif Wallentinsson fick TIF en legendarisk ledare, som så småningom tog klubben ända upp till div. III. Så nog blev Tråvads IF nöjda med ”bihanget”!

I all blygsamhet introducerades bordtennis på programmet 1948, som en sektion i LIS. Man höll till i skolans slöjdsal. Det hemmagjorda bordtennisbordet fick snedställas och hyvelbänkarna staplas. I den gamla småskolan fanns det möjlighet att koka kaffe på järnspis och hålla värmen med kamin – där rådde intimitet och gemytlighet, men också en form av övervakning. Den i en annan byggnad inom skolområdet boende folkskolläraren såg inte den nyvordna aktiviteten med blida ögon. Någon gång emellanåt kom han på visitation. Vid ett sådant tillfälle överraskade han ett gäng som spelade kort på en hyvelbänk. – Sitter ni och spelar påcker, dundrade läraren. – Näe, vi spelar bara tjuett, å dä ä inge pängaspel, förklarade en av veteranerna oskyldigt, medan en annan i en hast rafsade ner potten i hyvelbänksrännan. Intresset för ”ping-pong” ökade snabbt och slöjdsalen blev alldeles för trång för utövandet. Den nyuppförda bygdegården gav helt andra förutsättningar, efter att man på nyårsdagen 1950 förflyttat bordtennisbordet till den stora ”ladan” på tryggt avstånd från skolans område. Efter ordentlig träning anmäldes så småningom två seniorlag till seriespel. Avsaknad av rutin lyste dock igenom i början. – I lär la ere i mä, mä tia, tröstade ”experten” Allan Eriksson i Vara.

1952 bildades en specialklubb, Längjums Bordtennisklubb.

Artiklar som rör Längjums IS
Carl-Owe Johanssons idrottsminnen 
Erik Johansson
Idrott i Längjum
Lagbilder från Längjums IS
Spelare i Längjums IS 

Uppdaterad: 07 JUN 2016 16:05 Skribent: Carl-Owe Johansson


Välkommen till
Vara
Idrottshistoriska Sällskap

och
Kålles Rekord-Magasin

 

 

Besök sedan 180720 

Postadress:
Vara Idrottshistoriska Sällskap
Carl-Owe Johanssonm, Kållegården 1
534 92 Tråvad

Kontakt:
Tel: +4651214012
E-post: This is a mailto link

Se all info