Hoppa till sidans innehåll

Idrott för idrott


SPORTEN
Hur länge har man utövat idrott? Tja, förmodligen så länge som mänskligheten har funnits. Under alla tider har ynglingar sprungit, kastat, hoppat och visat sina krafter. Under antikens Olympiska spel fanns organiserade tävlingar i många olika idrotter.

I Sverige kom dock inte idrotten igång med någon ordning förrän sekelskiftet 1800-1900. Det låg i tiden i folkrörelseandan med ordnat föreningsliv inom olika områden. Att idrotta ansågs inte som någon ”vettig” sysselsättning i många kretsar. Trötta ut sig kunde man göra med att arbeta ändå. Så småningom kom idrottsrörelsen igång och det bildades idrottsföreningar. Först ut i våra trakter var skytteföreningarna. Mottot löd: ”Kom med och skjut och träffa dina kamrater”. Som det sköts i buskarna på slätten! Man kan säga att det var startskotten för vår lokala idrottsrörelse.

FOTBOLL
1906 bildades den första lokala idrottsföreningen, där fotboll fanns med på programmet. Den fick namnet Vara Idrottsförening. En match spelades det första året. Motståndare var Trollhättans IF, som vann med 9-0 alt. 9-1 (olika resultat uppgavs).

1907 fick Vara sin första fotbollsplan och Vara IF arrangerade en turnering om ett vandringspris: ”Varahornet”. Deltagande lag var förutom hemmalaget: IF Heimer, Skara AIS, samt lag från Vänersborg och Falköping. Vandringspriset vanns av Vara IF.

1908 blev föreningens mest livaktiga år. En episod från en match mot Skara Läroverks II-lag den 26 april 1908 kan förevigas. Vara IF var överlägset och hemmalagets försvarsspelare stod mest och frös i det kyliga och blåsiga vädret. Då säger den ene backen, Gustaf Siesing, till sin kollega Karl Ek: - ”Du kan se efter lite så springer jag hem och får lite kaffe”. Efter en kvart är han tillbaka.

- ”Har dä vart nôt?”

- ”Nä”, svarar Ek, och så var laget fullt igen.

I Varas grannsocken Önum rustades det också för bollsparkning. 1910 bildades Önums IF och man fick en ljungbacke att hålla till på. Repa ljung fick ynglingarna göra själva. Platsen hette Mossbrott. Genom decennierna har det spelats fotboll på samma plats. Mossbrott är Vara kommuns äldsta idrottsplats, som fortfarande är i drift, och fyller alltså 100 år 2010.

Under 1920-talet bildades den ena föreningen efter den andra – med fotboll på programmet. Lokala pokalserier skapades. Hösten 1927 startade den första lokala serien i Västergötlands Fotbollförbunds regi, Västgötaserien Klass III E. Med klass III menas att det var tredje divisionen i Västergötland. Först Allsvenskan, sedan Västsvenskan, Västgötaserien och alternativen Älvsborgsserien eller Skaraborgsserien. Följande lag deltog i ”E”-serien: IK Gauthiod, Vara SK, Tråvads IF, St. Levene IK, IFK Emtunga (som hette IFK Önum när serien inleddes på hösten, men ändrade namn till vårsäsongen), Kvänums IF och Tumlebergs BK. Segrare blev IK Gauthiod efter att Vara SK lett serien ända till sista omgången.

1934 hade några ledare stämt träff i Längjums smedja. Där smed man planer på att bilda en fyrlagsserie mellan Längjums IS, Larvs FK, S. Lundby AIF och IFK Emtunga B-lag. Planerna sattes i verket och Längjums IS vann serien. Det blev startskottet för en utveckling mellan lag på det ”låga” planet. Påföljande år tillkom ytterligare föreningar och serien kallades Vara pokalserie. Undan för undan fyllde nya lag på.

1941 resulterade nämnda utbredning i att Varatraktens Fotbollallians bildades. Dess uppgift var att anordna seriespel för alla föreningar som inte platsade i distriktets seriesystem. Så småningom skapade alliansen ett seriesystem i tre divisioner. Vidare spelades årligen kombinationsmatcher (med start 1944), där behållningen gick till spelarskador.

Förhållandena för spelarna i de nedre regionerna var ofta torftiga. I Fyrunga utgjorde en kanal ”omklädningsrum”. I Uvered skedde ombytena på kyrkogården. Ofta bytte man om bakom några buskar eller på en loge. Ombyte förnöjer, sägs det!

1953 upphörde Varatraktens Fotbollallians. Då hade Västergötlands Fotbollförbund byggt ut sin organisation och tog även hand om lägre serier.

Samma år, alltså 1953, tillkom ett ”ljusbygge”. På Mossbrott monterade man upp 16 strålkastare i björkarna runt fotbollsplanen och kopplade på strömmen. Resultatet blev en strålande succé. Första matchen i elbelysning gick mellan hemmalaget IFK Emtunga och Skara IF tisdagen den 22 september 1953. Resultatet 6-2 till Skara IF spelade mindre roll i sammanhanget. Invigningsmatchen besågs av hela 1 500 personer. Mossbrott blev riksbekant som den första fotbollsplanen i Sverige med permanent elbelysning. Vän av ordning vill dock korrigera. Här hjälper inga lokalpatriotiska aspekter. Det var Hallstavik i norra Uppland som hade den första permanenta elljusanläggningen. Hallstavik hade elljuspremiär redan 1952. Mossbrott var i alla fall tvåa med den lysande idén. Elinstallationen betalade sig redan vid första matchen! Snacka om en ljus idé! Elsuccén fortsatte vidare hösten 1953 med en triangelturnering mellan IFK Emtunga, Skara IF och IFK Tidaholm. Nu hade hemmapojkarna från Önum vant sig vid strålkastarljuset. IFK Emtunga vann den turneringen.

En ny tid hade kommit när man kunde träna och spela matcher efter mörkrets inbrott. Året efter satte man på Mossbrott för säkerhets skull upp stolpar, som strålkastarna monterades i. Elljussuccéerna avlöste varandra, för att hösten 1958 kulminera. Till femårsjubileet av elljus kom inte mindre än tre elitlag till Mossbrott för att möta IFK Emtunga. Först ut var allsvenska GAIS, veckan senare kom Norrby IF och ytterligare efter en vecka IK Oddevold. De båda sistnämnda var topplag i Div. II. Matchen mot GAIS betydde publikrekord med 2 000 personer.    

1950-talet var toppen beträffande fotbollslag i regionen Essunga-Vara. Rekordet med antal deltagande lag i seriesystemet är från säsongen 1951-52. Inte mindre än 26 föreningar fanns med i seriespel. 50-talet avslutades med 23 lag.

1964 startade ännu en allians – Varaslättens Fotbollallians. Huvudsyftet var att samla in pengar till en spelarskadefond. Vid starten deltog 21 föreningar inom 0512-området. Mellan 1964 och 1976 anordnades inte mindre än 26 arrangemang (utomhus), där nettot tillföll skadefonden.

I och med att idrottshallar byggdes såväl i Nossebro som i Vara, blev det populärt med inomhusturneringar i alliansens regi. Starten skedde i Nossebro 1968. Året efter delades arrangemang mellan Nossebro och Vara, för att 1970 helt övergå till Alléhallen i Vara. Dessa turneringar lockade fullsatta läktare och pågår fortfarande. Numera spelas dock turneringarna i Sparbankshallen. Fr.o.m. 1976 är inomhuscupen det enda årliga arrangemanget för alliansen. Genom åren har Varaslättens Fotbollallians dragit in ofantliga summor, som vid behov kommit skadade spelare tillgodo.

I början av 1970-talet kom damfotbollen igång på allvar. Några damsektioner hade startat redan i slutet av 60-talet. Vissa damlag blev ganska kortlivade, medan många fortfarande lever kvar. Det särklassigt mest framgångsrika damlaget är Främmestads IK. Mellan 1980 och 1987 spelade man i högsta serien, som då var delad i olika Div.I-grupper. Allsvenskan infördes 1988 och dit nådde aldrig FIK. Skogslunds IF tillhör de bättre lagen på damfronten. 1977 vann föreningen Mexikanare Cup, då man i Sandviken finalvann över Malmö FF med 2-1. Andra framgångsrika damlag är t.ex. Vedums AIS, Kvänums IF och IFK Emtunga.

Vilka föreningar har varit mest framgångsrika genom åren på herrsidan? Under 30- och 40-talen var Vara SK (bildad 1926) det överlägset bästa fotbollslaget, bl.a. genom att bli Skaraborgsmästare 1945. Under 50-talet tappade man tronen och hamnade sedan allt längre ner på skalan. Bottennoteringen härrör sig från 1974, då VSK återfanns på plats 17 av 21 lag. Sedan vände det uppåt igen. Från 1995 och framåt har Vara SK – med ett par undantag – toppat den lokala listan med nio säsonger i Div. III. Toppåret var 2001 då Vara SK kvalade till Div. II. Totalt har Vara SK nio seriesegrar.

Som god tvåa utser vi Skogslunds IF. Föreningen bildades 1934 under namnet Skårs AIS. 1949 bytte föreningen namn till Skogslunds IF. Förmodligen var det ett gott tecken, för snabbt började framgångarna komma. Mellan 1952 och 1961 gick man från Div. VIII till Div. IV. 1960 och 1962 gick Skogslunds IF till DM-finaler, som dock båda förlorades mot Kinna IF resp. IF Elfsborg. Under första halvan av 60-talet var Skogslunds IF bästa laget i regionen. 1971 gick SIF för första gången upp i Div. III, där man sammanlagt spelat fyra säsonger. Under hela 80-talet dominerade Skogslunds IF i regionen. Sammantaget har man toppat ”listan” 19 säsonger. Skogslunds IF har åtta seriesegrar. 2002 gjordes en sammanslagning till Levene/Skogslund.

Trea på listan blir Arentorps SK, som bildades 1947. 1957-58 vann man Div. VIII, för att tio år senare toppa regionslistan. !969 blev det seger i Div. IV. Som första slättlag spelade man 1970 i Div. III. 1992 vann ASK åter Div. IV och höll på att rusa upp rakt igenom Div. III. Det blev en andraplats och kval till Div. II. Kvalet misslyckades och året efter rasade ASK ur trean. Arentorps SK har spelat fyra Div. III-säsonger och har inte mindre än 12 seriesegrar. ”Listan” har man toppat sju säsonger. Hösten 2009 gick man samman med Helås IF och fr.o.m. 2010 spelar man som Arentorp/Helås.

På fjärdeplats hamnar Tråvads IF. Två föreningar med samma namn har funnits. Den äldsta bildades 1925 och avslutade sin aktiva verksamhet 1939. Formellt upplöstes den inte förrän nästa förening med samma namn bildades 1944. Det nya Tråvads IF fick starta från reservlagsserie, men tog sig undan för undan uppåt till en andraplats i Div. V 1958. Sedan vände det nedåt och 1962 spelade man i Div. VII. Fortsättningen av 60-talet blev dock mer lyckosam. 1966 toppade man ”listan” efter serieseger i Div. V. Under 1970-talet var TIF ett stabilt Div. IV-lag, med serieseger 1976. 1977 blev enda säsongen i Div. III. Fortsättningen har pendlat mellan fyran och sexan. Sammanlagt har Tråvads IF 12 seriesegrar och ”listan” har toppats sju säsonger.

IFK Emtunga hamnar på en hedrande femteplats. 1921 bildades föreningen som IF Önums-kamraterna. 1928 återges föreningen som IFK Emtunga. Under 1950-talet hade föreningen sin storhetsperiod, då man klättrade från Div. VII till andra plats i Div. IV. När den skickliga 50-talsgenerationen - det s.k. ”släktlaget”- slutade, uppstod ett tomrum. 1964 var IFEK tillbaka på ”normala” breddgrader i Div. VII. Under 70-talets andra hälft gjordes en storsatsning för att än en gång nå upp till fyran. Siffran fyra nåddes visserligen, men enbart som placering i Div. V. Det blev tre fjärdeplaceringar i rad. Först 2009 nådde man målet med serieseger i femman. 2010 blir IFK Emtungas första säsong i Div. IV sedan 1960. Det var också senaste året som man toppade ”listan” (hittills). Då blev det sex säsonger. Seriesegrar för IFK Emtunga är nio.  

Kvänums IF har toppat ”listan” en endaste gång. Det var 1990. Kvänums IF bildades 1926. Via serieseger i Div. VII Centralserien 1940-41 gjorde Kvänums IF ett hopp ända till femman säsongen senare. Detta på grund av en serieomläggning. Man behöll den statusen i ytterligare fyra säsonger. Sedan blev det som bäst spel i sexan fram till 1976. Seriesegern året innan gav avancemang. Därefter blev det 10 säsonger i femman. 1986 togs klivet upp i fyran. Där blev det åtta säsonger i rad.1990 toppar KIF ”listan”. 2002 spelade man ytterligare en säsong i Div. IV. Kvänums IF har fem seriesegrar. Hösten 2009 tog beslutet att gå samman med Jungs IF.

Samtliga dessa lag kommer från Vara kommun. Då tar vi en titt på Essungasidan.

Det faller sig då som en naturlig övergång att presentera en förening som haft sin verksamhet i båda kommunerna. 1929 bildades Elings IK. I seriesammanhang höll EIK till i Varaserien med status av varierat Div. VIII och VII. 1943 anlade klubben en ny fotbollsplan i Flöttorpskogen. Visserligen var flytten från den gamla planen vid Björkås inte så lång, men den nya idrottsplatsen låg ändå i grannsocknen Barne-Åsaka. Kunde man ha kvar sitt gamla namn, trots flytten till en annan socken? Ett genialiskt namnförslag kom upp: IK Elmer! Enligt legenden lär det betyda: Eling med reserver. Sanningshalten kan dock inte intygas. Huruvida det var namnbytet eller den nya fotbollsplanen som gav vind i seglen kan låtas vara osagt, men det blev i alla fall två omedelbara seriesegrar i rad. 1961 nådde IK Elmer andraplatsen på ”listan” (efter Skogslunds IF). Visserligen blev det bara en tredjeplats i femman, men det räckte för avancemang till Div. IV 1962. Det blev två säsonger i rad i fyran. Nästa serieseger i Div. V kom 1976. Ytterligare tre säsonger i fyran betydde ytterligare tre andraplatser på ”listan”. Nu var det Tråvads IF som toppade. 1993 bildades sammanslagningen Elmer/Fåglum. Den kombinationen har en Div. IV-säsong: 2007. Elings IK/IK Elmer har nio seriesegrar. Elmer/Fåglum två.

Nossebro IF spelade sin allra första säsong i Div. IV 2010. Då blev man också första lag från Essunga kommun att toppa ”listan”. Föreningen bildades 1918 som Idrottsföreningen Kamraterna Nossebro, men 1926 gick man ur Kamratförbundet och 1928 antogs det nya namnet Nossebro IF. Genomsnittligt har NIF varit ett stabilt Div. V-lag. Många gånger han man dock pendlat mellan femman och sexan. Hela sju gånger har NIF vunnit Div. VI. 2009 kom man tvåa i femman. Via kval tog sig NIF för första gången upp till Div. IV. 10 säsonger har Nossebro IF hamnat tvåa på ”listan”. Det var under 30-40-talen.

Främmestads IK har som bäst hamnat trea på ”listan”. Det hade bara behövts två ytterligare poäng 1968 för att FIK skulle toppat ”listan”! 1968 är också enda året som klubben spelat i Div. IV. Däremot har man, som sagt, haft ett suveränt damlag.

Så kommer en motsatt frågeställning: vilket eller vilka lag har varit sämst? Det i seriesammanhang sämsta laget är inte så svårt att klargöra. Den ”ärofulla” titeln tilldelas Hällums IF. Laget deltog endast ett år i seriespel, säsongen 1951-52, och kom då sist i Vara Norra Reservserie. Lägre än så går det inte att komma. Jo, om man tagit noll poäng. Hällums IF vann i alla fall två matcher och tog således fyra poäng. En ledares tragiska bortgång gjorde att det inte blev någon fortsättning på idrottsliga verksamheter i Hällum. Åtminstone inte vad fotboll och seriespel beträffar.

Sämsta lag i A-lagsseriesammanhang är inte heller så svårt att kora. Den utmärkelsen går till Ryds IF. I början av 60-talet fanns ett gäng pojkar vid båda sidor om Lidan vid gränsen mellan Vara och Falköpings kommuner, som var fotbollsintresserade. Planer på att såväl bilda en förening som att anlägga en ny fotbollsplan fanns. På 30-talet fanns en idrottsförening som hette Trävattna-Ryds IF. 60-talets variant blev enbart Ryds IF. 1961 kom föreningens pojklag med i Kvänumsortens Pojklagsserie. Där deltog man ytterligare något år. När pojkarna blev överåriga för P-16, satsade man på ett A-lag. Två säsonger deltog Ryds IF i Tråvads Reservserie, innan det säsongen 1965 var dags för debut i Div. VII Falköping. Med i samma serie fanns ett annat lag från samma socken – nämligen Larv FK. I sjunde serieomgången skulle det för första gången i historien bli ett rent Larvderby i A-lagssammanhang. Ryds IF hade inte direkt rosat marknaden i de inledande omgångarna. Det hade blivit sex förluster i rad. Kanske turen vände i derbyt?  Det hela artade sig dock till ett rent västgötaklimax. Väl vid matchstart ställde inte Ryds IF upp. Därmed var dess saga all. Något mer seriespel blev det inte i Ryd. Däremot kom den fina fotbollsplanen till gagn vid vårtidiga träningsmatcher. Så sent som 2009 användes fotbollsplanen som parkeringsplats för besökare till teaterspelet om ”Finnestorp”, som utspelades en långspark från fotbollsplanen.

BANDY
För att spela bandy fordras som bekant is. Då kommer vi in på naturens nycker. Många vintrar har det inte funnits naturliga förutsättningar för att utöva sporten. Det har medfört att bandyidrotten numera är totalt utdöd på våra breddgrader. Detta gäller alltså inom vårt område. Så många ordentliga bandyplaner har det egentligen aldrig funnits. Det gällde att leta upp en lämplig plats för ändamålet. När åarna Lidan och Nossan frös till var problemen mindre. Annars får bandysporten sorteras under ”utövande under provisoriska förhållanden”. Som regel sorterades bandy in som en sektion i idrottsföreningarna. Endast en bandyklubb har det funnits i vårt område: Jungs Bandyklubb. Klubben bildades 1954 och höll på med verksamheten fram till 1982. Därefter har alltså inte någon organiserad bandysport utövats inom området.

En annan klubb som mer eller mindre specialiserade sig på bandysporten var Bredöls Vintersportklubb, som existerade mellan 1950 och 1961. Även om bandyn dominerade verksamheten, arrangerades även några skidtävlingar. Även bordtennis utövades.

Andra föreningar, där bandysporten var ett givet alternativ vintertid, är t.ex. Nossebro IF, Kvänums IF, Naums SK, Helås IF, Vara SK, Håkantorps IS, IFK Emtunga och Tråvads IF.

BORDTENNIS
I slutet av 40-talet uppsattes ett otal s.k. bygdegårdar runt om i bygderna. Det var överblivna militärbaracker från beredskapstiden som militären sålde ut. Bygdegårdarna blev till efterlängtade samlingslokaler för diverse ändamål. Inte minst visade de sig vara lämpliga att spela bordtennis i. Två bordtennisbord fick plats på bredden. I och med bygdegårdarnas tillkomst bildades bordtennisklubbar i så gott som varenda socken. På inte mindre än 28 orter inom området har det spelats organiserad bordtennis i seriesammanhang. Vissa klubbar bildades enbart för bordtennis, medan andra föreningar hade en bordtennissektion. Somliga blev kortlivade, medan andra fortfarande håller på. Några spelade på låg nivå, medan andra klättrade uppåt i seriesystemet.

Baltorps Bordtennisklubb blev t.ex. ganska framgångsrik på 50-talet. Laget kvalade t.o.m. till Allsvenskan säsongen 1957-58. Det blev dock förlust i kvalet och några år in på 60-talet lades verksamheten ner.Fåglums IF lyckades också med bedriften att nå allsvenskt kvalspel 1960. Brödratrion Stig, Per och Olle Magnusson kämpade väl, men det lyckades tyvärr inte med ett avancemang till högsta serien.

I januari 1969 hölls ett möte i Fåglums klubblokal mellan bordtennisklubbarna inom 0512-området. Där beslöt man att anordna en ”serietävling” för spelarna inom det aktuella området. Tävlingen döptes till ”BT-ringen”. Spelarna rangordnades i femton grupper med åtta spelare i varje grupp. Således ingick 120 spelare i tävlingen. En omgång beräknades spelas per månad under vintersäsongen. Det var alltså fråga om individuellt seriespel med upp- och nedflyttning. Det hela var tänkt som en annorlunda variant av träning, så att likvärdiga spelare fick möta varandra. Spelplatserna varierade och grupperna cirkulerade omgång för omgång. ”BT-ringen” blev en populär spelform, där alla mötte alla. En kväll med ”BT-ringen” blev till en riktig genomkörare. Spelformen fanns i två säsonger.

I skrivande stund finns ett fåtal klubbar kvar med bordtennisverksamhet: Fåglums IF, Essunga Södra BTK, Vara SK, Vedums AIS, Larvs FK och Edsvära BTK.

BOULE
Slättens Boulister tillhörde pionjärerna inom boulesporten. Redan 1982 bildades klubben. 1993 invigdes boulebanorna i Tråvad av ingen mindre än Leif ”Loket” Olsson. Då bildades även Tråvads Bouleklubb. I Tråvad finns f.ö. en inomhusanläggning för boule, som är flitigt använd vintertid. Jungs Bouleklubb bildades 1999.

BOWLING
När Alléhallen i Vara byggdes, tillkom även badet och bowlinghallen. 1971 startade Vara Bowlingklubb. Klubben var framgångsrik och spelade ett tag i Allsvenskan. Intresset dalade emellertid och 1997 var det slut på första epoken. 2006 gjordes emellertid en nystart och f.n. är det full aktivitet i klubben. Under tiden har det funnits andra klubbar: 1974 startadeBowlingklubben Allé.

När hotellet Lumber & Karle byggdes i Kvänum, uppfördes även en bowlinghall i källarplanet. Därmed bildades Kvänums Bowlingklubb 2005.

BOXNING
Slättens Boxningsklubb bildades 1982, men på grund av bristande intresse lades verksamheten ner efter ett par år. 1985 blev det omstart i en ny förening: Vara Boxningsklubb. Ett yngre gäng boxningsentusiaster körde igång med träningen i Parkskolans gymnastiksal. Efter tre års intensiv träning, var det dags för den första boxningsgalan i Varas historia. Datumet 17 april 1988 kom att bli historiskt som första gången gonggongen gick i Vara. Samtliga 27 boxningsklubbar i Götalandsligan inbjöds till galaföreställningen. Den ekonomiska grundplåten bestod bl.a. av en privat gåva på 1 000 kronor. Men så fordrades ytterligare 5 000 kronor för att galan skulle gå ihop. Tyvärr blev det inte någon publiksuccé. Mindre än 100 betalande åskådare gjorde att det senare aldrig blev någon ytterligare boxningsgala i Vara.

BROTTNING
Någon brottningsklubb har det inte funnits, men väl en brottningssektion inom Vara SK. Det skall sägas att det var ganska längesen det begav sig och det blev även en kortvarig historia. Aktiviteterna härrör sig nämligen från slutet av 1920-talet. 1929 gavs en uppvisningsmatch mellan de två bästa brottarna i Vara, konditor Gustav Gustavsson och Lars ”Buss-Lasse” Larsson vid en dansfest vid Hallerna. Vid ett träningspass en tid senare lyckades ”Buss-Lasse” med ett armsug slänga Gustav i mattan med sådan kraft att denne bröt nyckelbenet. Därmed var det färdigbrottat i Vara för all framtid! 

BÅGSKYTTE
Man kan undra vad tunnbinderiarbete har för gemensamt med bågskytte? I varje fall var det ett gäng som jobbade på Vara tunnbinderi, som bildade bågskytteklubben Svarta Fjädern. Årtalet var 1954. En träningsbana i närheten av Vara folkhögskola iordningsställdes, där man kunde skjuta på olika distanser. Allt från 30 meter upp till 90 meter. Vintertid höll man till i folkhögskolans gymnastiksal.

En stjärna utkristalliserades: Ragnar Branell, som tog brons i märkesfältskytte vid SM 1959. Den meriten gjorde att han blev uttagen till VM i tavelskytte samma år. Emellertid upphörde bågskytteklubben Svarta Fjädern därefter. Ragnar Branell fortsatte i Bågskyttarna från Grästorp. Där blev det lag-SM-guld såväl 1961 som 1964. Individuellt kom han tvåa 1965, för att kröna karriären med ett SM-guld 1966 i märkesfältskytte. Dessutom blev Ragnar Branell svensk mästare som veteran vid Oldboys-SM 1972.

CYKEL  
1928 togs tävlingscykling upp på programmet för Vara Sportklubb. Redan första året anordnades en tävling i Vara. VNG-loppet blev Varas egen stortävling och kördes varje år 1929-1932. Tävlingen var öppen för C-klass. Varje år deltog ett femtiotal cyklister från klubbarna i Västsverige. Den största cykelstjärnan i Vara hette Olle Rohman. Han vann det första VNG-loppet 1929. 1930 segrade Olle Rohman i DM  för juniorer. Året efter upprepade han bravaden vid mästerskapstävlingar i Trollhättan. 1932 bildades en specialklubb, Vara Cykelklubb.

Under hela 1930-talet existerade Vedums Velocipedklubb. Man anordnade såväl korta som långa lopp. Många klubbar ställde upp med representanter i de populära Vedumsloppen.

Under åren 1973-1976 bedrev Ryda Skidklubb en cykelsektion. Det hela började i blygsam skala enbart med träning och diverse motionslopp. Så småningom kom klubben med i Svenska cykelförbundet. Man deltog bl.a. i Skaraborgsserien och körde nationella tävlingar.

Dessutom körde många medlemmar Vätternrundan och andra motionslopp.

En stjärna kom fram på cykelhimlen: Roger Jonsson. Som 16-åring vann Roger 12 lopp. Möjligheterna till att utvecklas var små i Ryda SK. Därtill var Roger Jonsson alltför bra i den interna konkurrensen. 1976 gick han därför över till Falköpings CK. Där gavs större möjligheter. Redan 1977 tog han brons på SM på 50 km tempo. Strax därefter deltog Roger Jonsson i svenska juniorlandslaget vid NM i Köpenhamn. Där besegrades de nordiska A-lagen. 

1987 bildade Kvänums Idrottsförening en löp- och cykelsektion. 1994 gav KIF:s elitsatsning på mountainbike frukt med silver och brons på SM. 1996 arrangeras 1:a majloppet på mountainbike för första gången. På 2000-talet kommer de stora framgångarna för Kvänumscyklisterna. År 2000 blev det två SM-guld i mountainbike genom stafettlaget och Frans ”Kinky” Sjöblom i parallellslalom. 2004 tar KIF:s löp- och cykelsektion hela fem SM-guld och året efter ytterligare två. 2006 firar KIF 80-årsjubileum med ytterligare cykelframgångar. Fr.o.m. 2010 består Kvänums Idrottsförening enbart av löp-och cykelsektionen.

DRAGKAMP
Dragkampsporten har på lokal nivå fått fäste i en enda ort: Vedum ochVedums Allmänna Idrottssällskap. 1985 arrangerade Vedums AIS det första VAIS-draget i ett samarbete med LRF. Anledningarna var flera. Dels ville man prova en ny sport, som kunde fånga upp ungdomar med alternativa intressen till den traditionella idrotten. Dels sågs arrangemanget som ett spektakulärt inslag, som kunde dra in pengar till föreningen. Året efter bildades en dragkampssektion i VAIS. Det s.k. VAIS-draget blev en stor publikfest de närmaste åren. 1988 fick VAIS erbjudande av Dragkampsförbundet att arrangera en allsvensk omgång. Året efter gjorde VAIS-dragarna sin första allsvenska säsong. Man deltog i 640-kilosklassen. 1993 arrangerades för första gången Dragkamps-SM på Nordvalla i Vedum. Det blev en succé såväl publikt, ekonomiskt som arrangörsmässigt. Enda smolken var de uteblivna egna sportsliga framgångarna. Totalt hade VAIS 22 dragare med på hemmaplan i olika viktklasser.

Vi går framåt i tiden till början av 2000-talet. I Vedum byggdes en ny idrottshall, som hela samhället engagerat sig i. Den invigdes i slutet av 2002. Vedumhallen blev ett stort lyft för idrotten i Vedum. Dragkamparna kunde hålla till med tävlingsverksamhet även under vintern. Nu började SM-tecknen droppa in i en allt stridare ström. Vid det egna arrangemanget i Vedumhallen i inomhus-SM 2004 tog VAIS-dragarna inte mindre än fem guld, två silver och tre brons. Sedan har framgångarna fortsatt för VAIS, såväl lagmässigt som med individuella insatser i landslaget. Att kalla sig svensk mästare och världsmästare i Vedum är inte så märkvärdigt numera. Det gäller dock för alla att hålla ett stadigt tag i repet!

FRIIDROTT 
Det kan tyckas märkligt, men det har enbart existerat två speciella friidrottsföreningar här på slätten – och båda blev bara ett år gamla! Däremot var friidrotten som sådan stor under vissa årtionden, men då enbart som en sektion.

Den första friidrottsklubben hette Idrottsklubben Fram. Den bildades 1937. Det framgår dock inte av namnet vare sig sin geografiska hemvist eller vilken idrott man sysslade med. IK Fram höll till i de sydligaste trakterna i Önum under tämligen primitiva former. Ett gäng ynglingar hade försökt få IFK Emtunga att ta upp friidrotten på programmet. Det misslyckades emellertid, så därför beslöt de att bilda en egen klubb. Klubben blev dock endast ettårig – nästa år startades en friidrottssektion i IFK Emtunga. Målet var nått för pionjärerna, som också var medlemmar i EFEK. Nu fick de helt andra förutsättningar på Mossbrott.

Redan den äldsta idrottsföreningen, som existerade i Vara kommun, hade dock enbart friidrott på programmet. Det hette visserligen allmän idrott på den tiden. Men föreningen var egentligen en sektion eller underavdelning till IFK Skara. Medlemmar från Vara deltog i tävlingar i Skara. Årtalet var 1905.

Året efter, 1906, bildades den första ”riktiga” föreningen: Vara Idrottsförening. Visserligen inköptes diverse kastredskap till den allmänna idrotten, men till eftervärlden finns inget refererat om någon verksamhet. Det enda som berör Vara Idrottsförening handlar om den nya sporten fotboll.

Om vi blickar framåt 1930-talet, så fick den allmänna idrotten stor genomslagskraft. Dock enbart som sektionen i föreningarna. Alla föreningar med självaktning hade friidrott på programmet. Vissa deltog i klubbmatcher och anordnade större eller mindre tävlingar. Andra  nöjde sig enbart med interna mästerskap.

När så gott som samtliga friidrottssektioner lagts ner, gjorde Ryda Skidklubb motsatsen. Ett friidrottsintresse i Ryda fanns sedan tidigare. De intresserade fick åka till Lidköping för att tävla. 1961 beslutade Ryda Skidklubb sig för att uppta friidrotten på programmet i full skala och anmäla ett lag till friidrottsserien i Västergötland. Två år i rad hade man tidigare arrangerat Skaraborgsmästerskapet i terränglöpning.

Friidrottens storhetstid i Ryda SK infanns sig mellan 1962 och 1966. Därefter dalade intresset och 1967 avskaffades friidrottssektionen. Under de framgångsrika åren hade klubben fått fram två lysande stjärnor, som tillhörde Sverigeeliten. Båda utsågs till ”Bygdens bäste idrottsman”. 1962 hade Bror Jonsson sitt bästa år. Då vann han Skaraborgsmästerskapet på 3 000 meter hinder, 5 000 meter och 10 000 meter. Dessutom distriktsmästerskapet på hinder.  Det hela resulterade i att Bror blev uttagen till B-landslaget, som tävlade i en trelandskamp mot Danmark A och Finland B. Samma år utsågs Bror Jonsson som ”Bygdens bäste idrottsman”. Två år senare var det Bernt Gustavsson som erhöll den fina utmärkelsen. Året 1964 inleddes med ett Skaraborgsmästerskap i långa terrängen. Han fortsatte med topptider i många banlöpningar, som t.ex. vid Hagenspelen i Skövde på 3 000 meter, på Nya Ullevi på 1 500 meter. Inte minst på SM i Malmö presterade han ett utmärkt lopp på 5 000 meter.

2010 tog Ryda SK åter upp friidrott som en sektion. Anledningen var att den andra renodlade friidrottsklubben i våra trakter, Varabygdens Friidrottsklubb, lade ner sin verksamhet efter enbart ett år.

I ”modern” tid har ett par andra föreningar anammat löpning som en sektion. Kvänums Idrottsförening kombinerade en löp-och cykelsektion med start 1987. Två år senare arrangerades det första ”Midnattsloppet”, som blev en populär tradition. 10-årsjubileet 1998 medföljde ett rekorddeltagande.

Även Vedums Allmänna Idrottssällskap har tagit upp löpning på programmet. Det skedde 1985. Två år senare gjordes det första arrangemanget, ”VAIS-loppet”, som blivit en tradition. Det följdes av ”Lilla VAIS-loppet”, ”Terrängloppet”, ”Duathlon” (cykel och löpning) samt ”Sektionsstafetten”, en löptävling mellan klubbens olika sektioner. Inför föreningens 70-årsjubileum 2002 sökte man att få arrangera DM i terränglöpning. VAIS fick förtroendet och skötte arrangemanget på ett utmärkt sätt. 150 startande kom från 28 föreningar fördelat på 27 olika klasser.

Från Essungabygden har Essunga Idrottssällskap och Främmestads Idrottsklubb varit de mest framträdande föreningarna med friidrott på programmet.

Om vi skall plocka fram någon ytterligare framgångsrik friidrottare från bygden, får det bli Sven Lundgren från S. Lundby. Ja, han var ju störst av dem alla. Sven tävlade för Herrljunga SK, när han som junior blev ”bästa förening” genom att vinna tre lopp i samma tävling. Det räckte för att Herrljunga SK skulle ta hem lagsegern. Sedan övergick han till Örgryte IS. Där blev han svensk mästare i lag och individuell mästare på 5 000 meter vid SM 1958. Det renderade honom en plats i EM i Stockholm på samma sträcka. Annars var favoritdistansen 3 000 meter hinder.   

DANS
1985 bildades Varaslättens Buggare. Redan andra året tog man dubbla SM-guld! Sedan fortsatte framgångarna slag i slag – eller ska man kanske rättare uttrycka det som steg för steg. Närmare 30 SM-tecken har det blivit med åren i olika ålders- och dansklasser för Varabyggarna, som tidigt etablerade sig i Sverigetoppen. Varabuggarna håller till i Alléhallen, där otaliga dansarrangemang har hållits genom åren. Buggarna ställer också upp på diverse uppvisningar.

DART
I Stora Levene finns bygdens enda dartklubb. Den heter således St. Levene Dartklubb. I blygsam skala bildades dartklubben redan 1988. Med tiden har man fått en fin lokal att vara i och därmed har verksamheten utökats. Ett tiotal tävlingar per år brukar det bli för det 35-talet medlemmar i varierade åldrar som ingår i dartklubben. Några större ambitioner i tävlandet har man inte. Det är mest för gemenskapens och nöjets skull man håller på.

GOLF
Söndagen den 12 augusti 1990 invigde Vara-Bjertorps Golfklubb sin nya golfbana. Ingen mindre än hovsångerskan, kyrkvärden och golfspelerskan Alice Babs skötte invigningen. Det hade naturligtvis räckt för Alice Babs att bara säga ”Swing it”, så hade det symboliserat hennes karriär och intressen i livet. Nu sa hon inte så. I stället sa hon: ”Vara var det vara månde, men för mig gäller hädanefter Vara-Bjertorp”. En bättre ambassadör för Vara-Bjertorp är det svårt att tänka sig. Alice Babs sjöng in den nya golfbanan och belönades med ett hedersmedlemskap i klubben. Vara-Bjertorps golfklubb är bygdens största idrottsförening med c:a 800 medlemmar.

GYMNASTIK

Den första av våra föreningar som har med gymnastik i föreningsnamnet var Vara Gymnastik & Idrottsförening. Den bildades 1919. Så mycket gymnastik stod förmodligen inte på programmet. Det var mest fotboll som gällde under föreningens korta existens.

1927 bildades den förmodade första renodlade gymnastikföreningen i bygden. Tråvads Gymnastikförening torde varit först på plan med enbart gymnastik på programmet. Man höll till i Tråvads Föreningshus med sina övningar. Föreningen höll i sig till början av 1940-talet, då ett par års uppehåll i gymnastiken gjordes. Den nya föreningen, Tråvads Idrottsförening, bildad 1944, tog sedan upp gymnastik på programmet.

1930 bildades en gymnastikförening i Vara. Den var segregerad, eftersom enbart damer hade tillträde. Vara Kvinnliga Gymnastikförening hade vid bildandet 21 medlemmar. Undan för undan utökades medlemsantalet. Först 1985 kunde män bli medlemmar. Då byttes namn till Vara Gymnastikförening. Med tiden blev gymnastikföreningen en av de allra största föreningarna i bygden med c:a 600 medlemmar.

Var höll de manliga gymnasterna till innan sammanslagningen? Jo, de hade en egen sektion i Vara Sportklubb. 1934 bildades den sektionen, även om gymnastiken funnits med som motion från VSK:s start 1926. Såväl de manliga som kvinnliga gymnasterna gav uppvisningar i bygden runt omkring.

Höjdpunkten för Varagymnasterna nåddes 1936, då fem av klubbens gymnaster blev uttagna och deltog i Sveriges masstrupp vid olympiaden i Berlin. 600 svenska gymnaster hade uppvisning.    

Samma år, 1936, bildades två gymnastikföreningar i Kvänum – en för damer och en för herrar. Vid nästa olympiad, i London 1948, deltog bröderna Folke och Sven Svensson i den svenska gymnastiktruppen för massuppvisning.

1930-talet var till synes en aktiv tid att starta gymnastikföreningar. Nästa ”vurm” kom i mitten av 1960-talet. De gymnastikföreningar som startade då var mera inriktade på motion.

HANDBOLL
Med tillgång till den nybyggda Alléhallen i Vara, bildades 1969 Vara Handbollsklubb. Trots att den blev relativt kortlivad, står VHK som den enda separata handbollsklubben i bygden.

1971 bildades en handbollssektion inom Nossebro Idrottsförening. Den blev desto mer seglivad. Handbollen fick fäste hos såväl damer som herrar. Fortfarande har handbollen en livaktig verksamhet i Nossebro.

Även inom Kvänums Idrottsförening var handbollen en stor sport som sektion. 1973 bildades en handbollssektion under ledning av eldsjälen Rolf Wersén. Som mest hade KIF fyra lag i seriespel. A-laget nådde Div. II som bäst.

Under 1950-talet var det populärt med damhandboll utomhus. Man spelade tvärs över fotbollsplanerna. Många föreningar deltog i seriespel som sektion.

HANDIKAPPIDROTT
1993 bildades Triangelns Handikapp Idrottsförening i Vara. Bl.a. anordnas populära turneringar i fotboll och innebandy för handikappade. 

INNEBANDY
1991 bildades Vara Innebandyklubb med spel i Alléhallen. Innebandyn blev genast en ”innesport”. I Nossebro hade man praktiserat sporten sedan 1989, men först 1996 bildades Nossebro Innebandyklubb.

 ISHOCKEY
I mitten av 1950-talet gjorde ishockeyn sin entré på lokal nivå. Först ut varVara Sportklubb. Därefter följde IFK Emtunga, Naums Sportklubb och Tråvads Idrottsförening. Detta var alltså på 50-talet och enbart som sektioner. 1962 bildades två renodlade ishockeyklubbar, nämligenNossebro Ishockeyklubb och Vedums Ishockeyklubb. Därefter komJonslunds Ishockeyklubb. 1969 gick Nossebro IK ihop med Nossebro IF. På Varaslätten blev det mer radikala sammanslagningar. Tre föreningar, Vara SK, IFK Emtunga och Vedums IK, gick ihop och bildade Varaslättens Ishockeyklubb. Den klubben höll i sig i fem år. De milda vintrarna, samt brist på konstfrusen bana, blev dödsstöten.

JUDO
Vara Judoklubb bildades 2010. Verksamheten håller till i Laskegården, Vedum, under ledning av ordförande/tränare Victoria Andersson. Mattan läggs ut varje vecka för träning. I judo tränar man koordination, smidighet, styrka, balans och kondition. Inga sparkar eller slag förekommer. Däremot gäller att brotta ner varandra genom att kasta ner sin motståndare och hålla fast den på rygg.

KLÄTTRING
2003 bildades Vara Klätterklubb. Verksamheten blev dock relativt kortvarig. Man kom tydligen inte upp sig i tillräckligt stor utsträckning här på den platta slätten.

KORPIDROTT
Vara Korp Idrottsförening bildades 1965. Idrotterna som man främst satsade på var fotboll, bordtennis, badminton, hockey-bockey och volleyboll. Senare bildades även Kvänums Korp Idrottsförening.

MOTORSPORT
Redan 1923 bildades Vara Motorklubb. Samma år arrangerade klubben ett nationellt hastighetslopp för motorcyklar på is. Starten skedde under landsvägsbron vid Tråvads kyrka. Med åren har det egna ”Varvloppet” (sedermera ”Ica-Varvloppet”) varit en given tradition.

Om vi ska ta fram en förgrundsfigur i Vara Motorklubb, blir det givetvis Kenneth Bäcklund. Han representerar våra båda kommuner genom att vara bosatt i Nossebro och tävlar för Vara Motorklubb. Kenneth Bäcklunds meritlista är lång och imponerande. Sexfaldig svensk rallymästare i grupp N och fem gånger segrare i Svenska rallyt grupp N. Två gånger nordisk rallymästare i grupp N. 44 delsegrar i olika SM-tävlingar.

I Edsvära finns en motocrossbana som Edsvära Motocrossklubb ansvarar för.

ORIENTERING
För Vara Sportklubb kom orienteringen tidigt in på programmet men i friidrottssektionen. 1934 hölls klubbmästerskap och 1936 hade sportklubben fem man med i Skaraborgsmästerskapen. Sedan bildades det en egen orienteringssektion. Intresset och tävlingsverksamheten ökade så kraftigt, att det beslöts att bilda en särskild klubb för sporten. 1940 bildadesOrienteringsklubben Manhem. Klubben hade dock svårt att stå på egna ben, så 1947 togs orienteringen åter upp som en sektion i Vara SK. Framgångar kom med äkta paret Erik och Anna-Lisa Karlsson som blev Skaraborgsmästare (1948 resp. 1952). 1966 tog dock orienterarna själva ut riktningen och fann målet hos Ryda Skidklubb.

Redan i början av 1940-talet hade Ryda Skidklubb arrangerat OL-tävlingar. Med Erik Karlsson i klubben fick man även en kartritare av klass, som gjorde att man kunde köra igång ”Rydaluffen” på allvar. I den 4:de ”Rydaluffen” 1978 var hela 1 303 anmälda. Vissa år arrangerades även DM och Skaraborgsmästerskapen i Rydaskogarna.

Erik Karlsson har nämnts. Han kan t.o.m. titulera sig dubbel världsmästare i veteranorientering. Första gången var 1987 i Österrike. Andra gången var i Tasmanien på södra halvklotet.

PISTOLSKYTTE
1967 bildades Pistolklubben Hjorten. Klubben har sina aktiviteter i Ulvstorpsskogen. Med åren utkristalliserades ett syskonpar som de största stjärnorna i klubben. Anders och Anna-Karin Bonander är flerfaldiga svenska mästare med pistol som vapen.

Vedums Pistolskytteklubb bildades redan 1951. Man har sin skyttebana i Öster Bitterna. På senare år har Vedums Pistolskytteklubb fått fram ett riktigt stjärnskott i Christian Johansson, som etablerat sig som ”skyttekung” inte bara i pistolklubben utan också på SM.  

RIDSPORT
Följande ridklubbar har funnits inom området: Essunga Ryttarförening, bildad 1972, Varaortens Ryttarförening, bildad 1976,Öttum/Vångabygdens Stallklubb, bildad 1986, Levenebygdens Ridklubb, bildad 1988, Lundbyskogens Ridklubb, bildad 1998.

SIMNING
1971 byggdes Allébadet i Vara. Samma år bildades Varabygdens Simsällskap. Föreningens stora lilla stjärna heter Jennie Ekström. Jennie, som är handikappad, har haft stora framgångar i alla mästerskap hon ställt upp i. Vid Paralympics i Peking 2008 blev det ”bara” en fjärdeplats. Dock blott 46 hundradelar från bronset på 50 meter fritt. Med tanke på att Jennie då var endast 17 år, kan vi kanske hoppas på guld i London 2012? I varje fall har Jennie simmat hem c:a 20 medaljer vid VM och EM och därtill slagit ett antal världsrekord.

SKIDOR
Ryda Skidklubb bildades 1940 och är den enda specialklubben för ”laggar” på fötterna. 1941 arrangerades det första ”Rydaloppet”. Det kom att bli en långlivad tradition, men som inte alltid kördes i Rydaskogen. 1961 kördes t.ex. ”Rydaloppet” på Kinnekulle! Anledningen var bristande snötillgång i Ryda. Under resten av 1960-talet kunde man så gott som årligen (enda undantaget var 1964) köra skidloppet på hemmaplan. I det 19:e ”Rydaloppet” 1972 blev det rekord ifråga om anmälda deltagare. Hela 602 anmälningar från 58 klubbar hade strömmat in. Åren 1973-76 kunde inga lopp köras på grund av snöbrist. Därefter följde en radda vintrar mellan 1977-84, där endast ”Rydaloppet” 1983 fick inställas på grund av snöbrist. 1985 blev det också inställt – på grund av kyla! Det är enda gången i klubbens historia som loppet blev inställt på grund av den orsaken. Endast ytterligare två ”Rydalopp” genomfördes. Dels var det snöfattiga vintrar och dels minskade intresset i allmänhet.

En stor händelse i Ryda Skidklubbs historia var när elljusspåret kunde tas i bruk. Invigningen skedde den 9 januari 1963. I fortsättningen kunde man åka skidor även på kvällarna och träna rationellt. Hur många medlemmar i Ryda Skidklubb som åkt Vasaloppet? Ja, man kan säga att det är otaliga! Ryda Skidklubb är en av de allra största föreningarna i Vara kommun medlemsmässigt.   

Som kuriosa kan nämnas att Anna-Lisa Andersson åkte Vasaloppet redan 1968, alltså långt tidigare än det var tillåtet för damer att ställa upp! Det var ruter i damerna i Ryda SK. De fick själva ta itu med så att de fick eget omklädningsrum och dusch i Ryda bygdegård.

SKYTTE
Runt sekelskiftet 1900 var det populärt att bilda skytteföreningar. En slogan löd: ”kom med i skytteföreningen och träffa dina kamrater”. Det var alltså fråga om gevärsskytte i ban- och fältskytte på tavla. I praktiskt taget varje socken bildades en skytteförening.

1950 bildades Vedums Sportskytteklubb. Vid sidan av den traditionella skjutningen blev en ny skytteaktivitet populär: lerduveskyttet, eller skeetskyttet. En annan variant är olympisk trapskytte. I den sistnämnda grenen fick såväl Essunga som Vara kommuner ”dela” på en olympisk deltagare. Tandläkaren i Vedum, Rune Andersson, kom nämligen från Essunga. Rune tävlade dock för Vedums Sportskytteklubb, när han representerade Sverige i OS 1960 i Rom. Rune blev även svensk mästare, nordisk mästare och europamästare i trapskytte. Det sistnämnda guldet togs i lag.

STYRKELYFT
1994 startades en tyngdlyftningssektion i Vedums Allmänna Idrottsklubb. Först och främst var anledningen att de som sysslade med dragkamp ville testa sin styrka med skivstång. Redan från början fanns några licensierade lyftare med i bilden. Redan andra året deltog några medlemmar i DM med stor framgång. Man tävlar i tre grenar: bänkpress, knäböj och marklyft. Givetvis också i olika viktklasser. Snabbt blev styrkelyft ett lyft för intresserade i Vedum. Stora framgångar – såväl tävlingsmässiga som arrangörsmässiga – har noterats.

TENNIS
1924 bildades Vara Tennisförening. Tennis var då mer en socitetssport, där herrarna spelade i vita långbyxor och damerna i vita kjolar. När Varas Mr. Tennis, Allan Eriksson, började spela på 40-talet, införde han kortbyxor i denna ”förnäma” sport. Allan var aktiv i en massa andra idrotter också och där spelade han alltid i kortbyxor. Trots kritik fortsatte Allan att gå på i kortbyxorna även i tennis.

Tennisbanan var förlagd till Badhusparken. 1966 byggdes ytterligare en bana, som invigdes av gamle storspelaren Sven Davidsson. I början av 1970-talet uppfördes en plasthall för inomhusspel. I mitten av 1970-talet var tennisintresset enormt i Vara. Vara-mästerskapet spelades i massor av olika klasser. Ett år samlades 128 deltagare i klassen om Folke Fredins Vandringspokal (lika många deltagare som i Grand Slam med Wimbledon i spetsen!).

Vara TF hade en blomstrande ungdomsverksamhet, som under hela 1980-talet gjorde att Vara hörde till de bättre klubbarna i Västergötland. Niclas Weishag, Varas klart främste spelare genom tiderna, vann bland annat ”Lyckornas Elittävling” två år i rad (samma tävling som Björn Borg tidigare förlorat en final i).

I lagsammanhang vann Vara TK sin största framgång när A-laget gick upp i Div. I 1989. Vara var ytterst nära att gå till final i ”Handdukcupen”, som innehöll lag från hela södra och västra Sverige. Under 90-talet spelade Varas H35 flera år i Div. I, d.v.s. i den högsta serien.

När Cylindahallen invigdes 1983, uppvisningsspelade Niclas Weishag mot Tomas Högstedt från Mariestad, som vid denna tidpunkt var rankad runt nummer 30 i världen och veckan innan varit ytterst nära att slå världsettan John McEnroe.

Nossebro Tennisklubb bildades 1948 på initiativ av ingenjör Nils G. Olsson. Invigning av tennisbanan skedde året senare. Då hade klubben 15 medlemmar. 40 år senare beslöts att bygga en klubbstuga. Då var medlemsantalet uppe i 107.

1959 bildades Kvänums Tennisklubb. Vid det idylliska fritidsområdet Oltorp byggdes en tennisbana. Klubben har bl.a. haft deltagare med i ”Kalle Anka Cup”.

Tråvads Tennisklubb bildades 1970. En asfalterad tennisbana anlades på den plats där tidigare ishockeybanan låg. Tennisbanan används vintertid som isbana. Tennisklubben har inte deltagit i seriespel, men har ordnat klubbmästerskap i flera klasser. 1981 hade klubben sitt största medlemsantal, 46 stycken.

VOLLEYBOLL
Vara Volleybollklubb bildades den 23 november 1963 av ett gäng inbitna volleybollfantaster. De flesta hade varit verksamma inom Varabygdens 4H, och därigenom kommit i kontakt med volleybollen. Initiativet till bildandet togs av Bengt Karlsson, som så småningom blev generalsekreterare i Svenska Volleybollförbundet.

På den tiden spelades volleyboll som en sommarserie utomhus. Träning och matcher bedrevs på Torsvallens kolstybb. När systemet lades om till vinterserie förlades aktiviteterna till Folkhögskolans gymnastiksal. Tillsammans med Tennisföreningen byggdes 1967 en plasthall för inomhusbruk. I denna hölls bl.a. Sveriges första junior-SM för damer 1967. Varas damjuniorer tog hem SM på hemmaplan och försvarade även titeln nästa år. Damerna gick även upp i högsta serien säsongen 67/68. Herrarna nådde hösta serien säsongen därpå.

1968 byggdes Alléhallen, som invigdes med SM-slutspel för damer. 1969 arrangerades en landskamp på herrsidan mellan Sverige och Japan. Landskampen var den första i en lång rad av internationella arrangemang som hölls i Alléhallen. 1969 arrangerades också den internationella volleybollturneringen, ”Galaxie Cup”. Det kom att bli en av Sveriges bästa turneringar med lag från hela Europa. Först 1993 fick turneringen läggas ner, på grund av att den blivit en synnerligen kostsam historia för Vara Volleybollklubb. Sammanlagt har klubben stått som värdarrangör för JSM, SM, NJM samt en rad nationella och internationella tävlingar.

På senare år har volleybollen gjort ett återtåg till utomhusspel. Då som populär beachvolleyboll.    

Uppdaterad: 23 DEC 2013 16:29
Epost: This is a mailto link


Välkommen till
Vara
Idrottshistoriska Sällskap

och
Kålles Rekord-Magasin

BIDRA TILL HEMSIDAN?
Om du har artiklar, bilder, statistik eller annat om din ort eller förening som du kan och vill bidra med så är detta oerhört välkommet! Hellre lite än inget alls. Allt inskickat material publiceras. Kontakta 

Jacob Johansson 
073-5970082
This is a mailto link

 

Besök sedan 180720 

Postadress:
Vara Idrottshistoriska Sällskap
Carl-Owe Johanssonm, Kållegården 1
534 92 Tråvad

Kontakt:
Tel: +4651214012
E-post: This is a mailto link

Se all info